Envishet och gemenskap

 Det är tisdagskväll, och i Härlanda gamla fängelse har Cirkus Titan öppen träning. Hit kan vem som helst komma, för att lära sig, bli bättre och träna med likasinnade.

På en grön matta stretchar akrobaterna, för att bli smidigare. Till det yttre liknar det yoga. Skillnaden är att inom yoga tar du dig tid, andas, och växer in i det. Inom akrobatik pressar du kroppen. Hårt och mycket. För att bli riktigt bra behöver du tänja mer än vad kroppen egentligen klarar av. Så mycket att det smärtar flera dagar efteråt.

Samtidigt testar jonglörerna sina gränser med fler och fler bollar. Under träningen har man råd att göra misstag. Och efter tillräckligt många misslyckanden lyckas man. Så länge man inte ger upp. Det sägs att för att bli en riktigt, riktigt bra jonglör behöver man träna minst tiotusen timmar. Jonas har tränat ungefär tusen. Nu har han bara niotusen timmar kvar.

Men det handlar inte bara om att ha någonstans att träna. Eller att envist träna tills man når dit man vill. Det handlar lika mycket om vänskap, om lek och humor. Om att ha roligt tillsammans med de personer man träffat så ofta att de blivit ens vänner.

Annonser

2 thoughts on “Envishet och gemenskap

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s