Emelie, september 2011

Annonser

Genomskinlig sand

För ett par veckor sedan fotograferade jag på det lilla glasbruket Glascraft i Sävedalen. Just då jobbade Kerstin och Ulrika med att blåsa glas och det var liksom glas överallt. Det hängde glasbollar i fönstren, det stod glasskålar på alla hyllor och alla bord omkring oss samtidigt som det fanns smält glas i den varma ugnen och låg splittrat glas i en uppsamlingsplats under arbetsbänken.

De berättar att de fortfarande faschineras över glas. Hur det blir som sirap när det värms upp och att glas kan vara så genomskinligt. För glas är ju liksom gjort av sand och sand är ju inte genomskinligt alls.

Framför mig såg jag sedan hur Kerstin gjorde snapsglas efter snapsglas efter snapsglas.

.

Halt, här får ingen passera
här kommer ingen förbi
kommer aldrig över nån mera,
så gå är du snäll om ditt liv är kärt.

Vi cyklade runt i Berlin, med en tjej som är född i västberlin. Hon bodde nära muren och minns att hon såg vakterna när hon lekte som barn. Hon var sju år när muren revs.

Det kändes lite märkligt att sola sig i gräset där vakter för ett antal år sedan patrullerade. Där flera människor satte livet till i förhoppningen att komma över till andra sidan muren. I det rostbruna monumentet kunde man se bilder på människor som man vet dödades vid muren. Vissa platser var tomma, och våra egna spegelansikten stirrade tillbaka på oss.

Och hela tiden hade jag Ebba Gröns Die Mauer surrandes i hjärnan.