Skägget och Linda

…

Envishet och gemenskap

 Det är tisdagskväll, och i Härlanda gamla fängelse har Cirkus Titan öppen träning. Hit kan vem som helst komma, för att lära sig, bli bättre och träna med likasinnade.

På en grön matta stretchar akrobaterna, för att bli smidigare. Till det yttre liknar det yoga. Skillnaden är att inom yoga tar du dig tid, andas, och växer in i det. Inom akrobatik pressar du kroppen. Hårt och mycket. För att bli riktigt bra behöver du tänja mer än vad kroppen egentligen klarar av. Så mycket att det smärtar flera dagar efteråt.

Samtidigt testar jonglörerna sina gränser med fler och fler bollar. Under träningen har man råd att göra misstag. Och efter tillräckligt många misslyckanden lyckas man. Så länge man inte ger upp. Det sägs att för att bli en riktigt, riktigt bra jonglör behöver man träna minst tiotusen timmar. Jonas har tränat ungefär tusen. Nu har han bara niotusen timmar kvar.

Men det handlar inte bara om att ha någonstans att träna. Eller att envist träna tills man når dit man vill. Det handlar lika mycket om vänskap, om lek och humor. Om att ha roligt tillsammans med de personer man träffat så ofta att de blivit ens vänner.

Att vara pappa

Att finnas där. Att trösta, leka med, skratta med. Att tycka så himla mycket om.

Leo och Henrik.

Naima

Först fotograferade vi ett hus med blixt.

Sedan tog jag en bild av en bild av en bild av en bild av en bild på ett hus som fotograferats med blixt.

Om man jämför

Tänk om jag hade haft en avhuggen arm eller en fisk på ögat. Då hade jag kanske inte gnällt över att det är lite småkallt i lägenheten.

Tagen i Sea Life, London Aquarium

Om en vän

Helena flyttade till London för ett och ett halvt år sedan. Hon har läst en ettårig musikutbildning och nu jobbar hon i en disneybutik och på en engelsk pub och bor i ett rum ovanpå puben. Hon delar kök och toalett med andra som jobbar på puben och med en katt som tycker om att bli klappad på huvudet men inte på magen.

Helena är en sådan vän som alltid finns där. Som man kan ringa efter ett och ett halvt år och säga att, nu är jag i London en sväng, vill du ta en lunch? Och hon är precis samma glada och roliga och fina tjej som hon var när vi bodde grannar i Halmstad och träffades varje dag och spontant kunde sätta oss en tisdagskväll och dricka vin i pyjamasen.

Så som det blev

Förra året började i isande kyla och snöstorm i Halmstad och slutade utan snö i en liten stuga i Smålands mörka skogar.

Mycket har förändrats. Många väldigt väldigt bra saker har hänt mig. Ett halvår i Gamleby, med ridning och mysiga fester och printar och ansökningar. En sommar som brevbärare, och med Andreas, Frans och Bosse. En höst på Fotoskolan Göteborg, med nya vänner och nya utmaningar. Och vår familj blev större på min födelsedag.

Tack 2011.

Jag och Darwin. Foto: Emil Palmsköld

Klockan 00.00 någonstans i skogen

I ett litet hus med gräs på taket, med tusen sterarinljus som belysning och en brasa i den öppna spisen som värme firade vi in det nya året. Vid tolvslaget skickade vi upp raketer och papperslyktor mot himlen, slängde gamla dåliga minnen från 2011 i den stora elden och tittade på gnistorna som steg upp i mörkret. 2012 är framför oss med förväntningar, förhoppningar och löften.