Hur mycket kan man spara sig ur en kris?

Förra året gjorde jag min praktik på GP. Det var en otroligt lärorik tid för mig och jag är väldigt tacksam över allt jag fått med mig därifrån. Men de gamla goda tiderna var förbi för längesen. Framtiden såg mörk ut. Oron för jobben och journalistikens utveckling i framtiden låg som en skugga. Tung och mörk.

Innan midsommar kom det (igen, och säkert inte för sista gången). 60 journalister ska bort från Stampen läser jag i tidningen Journalisten. 40 av dem från GP. Fotograferna på GP ska bli hälften så många. Hälften.
Och efter detta sparpaket så har 40 procent av journalisterna försvunnit från tidningen på bara tre år.
Organisationen ska slimmas som det så fint heter. Materialet ska göras så att det kan publiceras i flera tidningar. Del 2 i alla tidningar kommer att vara ”i huvudsak gemensamt material men med lokala sidor på sport och kultur”.
Vad blir kvar? Hur ska man kunna skapa något värdefullt till de trogna som läser tidningen på papper, och framför allt till de som läser tidningarna på webben, det som alla verkar så överens om är framtidens väg att gå. Vill man läsa och/eller betala för en tidning som försämras på grund av stress och mindre resurser?

Och enligt Journalisten så har ägarna fortsatt att ta ut stora belopp i utdelning. Jag förstår att folk är arga.

Annonser

_DSC4103_DSC8218

Utanför hörs dova ljud från åska. Inne flyter musik ur lånad högtalare.
Lånad.
Och åskan är här.

helikopter

Igår kraschade ett flygplan i Vättern med två personer ombord. Den ena simmade i det kalla vattnet i två timmar innan han kom till Visingsö och kunde larma efter hjälp. Den andra saknas fortfarande och igår letade man efter honom med både båt och helikopter. Till slut hittade de ett tomt flygplan.