Sommarbarnet



I en månads tid har jag arbetat med ett personligt projekt. Något som inte alls blev färdigt utan som kommer att fortsätta under en längre period. Man kan säga att jag precis har börjat.

Det handlar om något som hände för sjuttio år sedan. Då Finland var i krig och Sverige på något sätt ville hjälpa sitt grannland.  Finska mödrar, vars män ofta var ute i kriget, kunde skicka över sina barn till Sverige för en tid då de själva hade svårt att få pengarna och maten att räcka till. Barnen skulle få en tillfällig fristad i Sverige, äta upp sig och få lite trygghet. Och när kriget var över skulle de få komma hem igen.

I februari 1942 reste pappa och hans lillasyster med båten från Finland till Sverige. De skulle vistas i Sverige över våren och sommaren, för att till hösten resa hem igen. Men de stannade längre än så. De flyttade aldrig hem igen.

Annonser

Fastnat

Har suttit hela eftermiddagen och väntat på att det ska klarna. Att jag helt plötsligt ska komma på hur presentationen på fredag ska se ut. Presentationen för det egna projektet som vi jobbat med i snart fyra veckor. Det klarnar inte. Skissbilderna ligger framför mig på ett bord, men någon vettig presentation blir det inte av dem. Och texten jag försöker skriva blir bara en grötig sörja. Varför blir det så när man bara vill att det ska flyta på?